Länge sedan jag skrev nu. Närmare bestämt över ett år sedan. Men mitt otroligt stora behov att skriva av mig och att minnas saker gör att jag börjar igen. Min största rädsla är att glömma, alla mina minnen, resor, äventyr och jag tror att skrivandet hjälper mig att minnas, i alla fall så sparas alla mina minnen på ett ställe och jag kan gå tillbaka och återuppleva dem på sätt och vis. Jag skriver inte på bloggen så mycket för att få läsare, även om det såklart kan vara trevligt, utan den är mer för min egen skull.

 

Mycket har hänt under året, både bra och dåliga saker. Gick tillbaka och läste lite på bloggen vad som hände hos Uniq's kaningård för ett år sedan och jag kan konstatera att mycket har hänt. Både bra och dåliga saker. Tyvärr finns Rambo och Sigrid inte med oss idag. Helt ärligt så valde jag att ta bort dem, Sigrid för att hon var för arg och Rambo för att han var för stressad. Känns såklart väldigt tråkigt att de inte längre finns i livet. Jag tänker ofta på dem och saknar dem mycket, men jag tänker att beslutet var för deras egen skull och det bästa för dem båda.

 

3 nya kaniner har flyttat till gården, och en tillfälligt flyttat ifrån. I Augusti förra året föddes en väldigt efterlängtad kull här på gården och har alltid varit en riktig drömkull för mig. Jag ville ge ungarna namn efter böckerna i serien Beautiful Creatures, men eftersom det endast finns 4 böcker och det blev 5 ungar fick jag komma på lite egna namn. Den som jag valde att behålla blev min älskade Monika, eller Uniq's Beautiful Imagination har alltid varit den största och tuffaste ungen i kullen och är idag sin mamma uppe i dagen. Mycket vilja, tuff som tusan och riktigt rolig. Är så nöjd med henne och tror på henne inför framtiden.

 

I januari kom den andra kaninen hem till mig. Linnea som ägde "Mongo" innan ville ta bort henne pågrund av hennes aggresivitet, men jag ville testa henne. Mongo som egentigen heter Grenens Loa Marinette Congo är en dam med mycket vilja och energi som blir galen av att sitta still i buren. Hon är den snyggaste kaninen jag någonsin sett och hennes namn passar ovanligt nog perfekt då hon ser ut som en kängru. Jag har inte upplevt något aggresivt beteende ännu och hoppas att det bara var en fas som Linnea tyvärr fick utstå. När jag fick hem Mongo i februari, "bytte" vi så hon fick hem Ture som då gjorde mig galen med allt kissande. Nu har han bott hos Linnea i 4 månader, men är påväg hem igen. Har ändå saknat min kille och ska bli kul att träffa honom igen, även fast det känns jättejobbigt att hon ska sluta.

 

Tredje och sista kaninen som flyttat hit är mitt nytillskott Elma, eller Moälvens Älvdans som är efter Ines och Ossian. Har varit sugen på den kullen sedan Julia berättade att hon skulle ta den i vintras och när det sedan föddes en viltgul övermantlad hona var jag såld. Elma är den tuffaste kaninungen jag någonsin mött och även den sötaste. Hon ser lite ut som en blandning av en hare och en björn med sina roliga uppåtöron och sin björnrumpa, då hon föddes utan svans. Tror aldrig att jag träffat en kanin som jagar katter, håller på att ramla ur buren varje gång jag öppnar och aldrig varit rädd för någonting. Idag tränade jag henne för första gången också. Hon var riktigt duktig och lik sin mamma i hoppstilen, när hon väl hoppade, men tyckte gräset var mer intressant. Antagligen för att jag inte tror att hon förstår än vad det går ut på, men det är ganska självklart. Jag kom även på att det kommer bli svårt att se när eller om hon är brunstig, då jag ofta ser det på svansen när hon inte har någon. 

 

Så just nu bor det faktiskt för tillfället 9 kaniner hemma hos mig, Malva, Mongo, Maja, Monika, Lea, Riva, men även två av Agnes Findus och Myran, då jag ville ta hem Findus för att ha någon kanin att tävla med då Malva, Mongo och Lea brunstar för tillfället, Riva bara vill tävla någon gång ibland och Maja förhoppningsvis är dräktig. Mer om det kommer om hon skulle vara dräktig. Myran skulle inte med hem, men vi råkade få med en extra kanin hem från förra tävlingen och har lite problem att få tillbaka henne till härnösand. Det går i alla fall ingen nöd på henne och tycker ärligt det är ganska mysigt att ha henne här. Känns även lite nostalgi att ha henne här då hon bodde här 2012, året jag började med kaninhoppning och är en av kaninerna som lärt mig hoppa. 

 

Imorgon är det en minitävling vid lägenheten med fyra klubbkompisar. Ibland saknar man att ha en stor klubb med många medlemmar och startande på tävlingar, men som imorgon är det ganska skönt. Vi kan lätt ha *2 av alla klasser och har tre startande i varje klass, och fortfarande komma hem till 16, haha. Imorgon ska två av mina kaniner med, Monika och Findus som behöver träna till midnattssols. Startar krok svår med Findus utom tävlan, bara för att lära känna honom lite på banan och Monika i krok medelsvår.